Erik and Hanna sailing in the Caribbean – hur hamnade vi här?

Sen vi träffades som instruktörer på Malma Kvarns seglarläger för 11 år sedan har sommarseglingarna med antingen Scampin Josefin eller Linjett 33:an Stina varit något av årets höjdpunkt. Vid många tillfällen har vi diskuterat hur det skulle vara att en dag förlänga de 1-2 sommarveckorna och komma iväg till varmare vatten under flera månader, eller t.o.m. år. Kombinationen av aktiva karriärer, vänner, familj, lägenhetsrenoveringar etc. i Sverige har gjort att en långsegling dock ofta känts lika mycket som en dröm, som en mycket avlägsen sådan.

Men drömmar är till för att förverkligas och vi började för några år sedan diskutera hur vi skulle förverkliga just vår dröm om en långsegling, trots att vi trivdes bra med vår vardag i Sverige. Det finns förvånansvärt många driftiga och imponerande svenskar som bygger eller renoverar sin egen båt och seglar hela vägen ner till Västindien och därefter fortsätter runt jorden eller tillbaks till Sverige. Med vår relativt begränsade erfarenhet av långsegling tillsammans liksom avsaknad av egen båt insåg vi att det handlar om flera år innan vi skulle kunna komma iväg på detta sätt.

Tillfälligheterna gjorde istället att en av oss fick en naturlig öppning i karriären som möjliggjorde några månader mellan jobb och vi undrade om inte detta skulle vara den bästa chans vi skulle få att komma iväg på ett bra tag.

Många diskussioner och andra tillfälligheter senare kunde vi några månader senare konstatera att vår dröm om att segla iväg från Sverige någon gång i framtiden skulle inträffa redan samma år, dock med undantaget att vi flög över Atlanten för att påbörja seglingen direkt på plats i Västindien. Läs mer om hur vi hittade båten under ”Our boat”. Vi tänkte helt enkelt om och insåg att även om detta inte är det traditionella sättet är det däremot kanske det bästa sättet för oss, utifrån våra förutsättningar.

När vi väl hade fattat beslutet och fått ok med våra jobb liksom köpt Gåva insåg vi att vi hade mindre än tre månader på oss att hyra ut lägenheten, fixa alla förberedelser med båten och avsluta två redan tidskonsumerande heltidsjobb.

Drivkraften att komma iväg var dock så pass stark att det mesta löste sig och aldrig har uttrycket att ”den bästa långfärdsbåten är den som kommer iväg” känts mer passande. Vi hade antagligen fortfarande hållit på med förberedelser om vi inte redan haft våra biljetter bokade.

Lyckan när vi med 100 kg bagage trötta och aningen nervösa checkade in på Arlanda den 27 december 2013 för att där påbörja vår långsegling med allt från oljefilter och drivremmar till flytvästar och lakan i bagaget är svår att beskriva. Bara ett halvår tidigare hade detta känts som en ouppnåelig dröm.

Planen nu är att maximera segling och upplevelser fram till i mitten av maj för att därefter förhoppningsvis få hem Gåva till Sverige, dock utan att vi seglar hem henne själva.

Knappt halvvägs in på detta äventyr känns det som att vi skulle kunna fortsätta hur länge som helst och förhoppningsvis är det inte vårt sista seglingsäventyr tillsammans.