Äntligen, tills sist kom den dag vi väntat på så länge – sjösättningen av Gåva!

Vår inbokade sjösättningsdag var egentligen igår, onsdag, så med Grenadiansk tidshållning var en dags försening inte mycket att bråka om. Likväl kändes det nervöst, pirrigt och smått overkligt när kranföraren bekräftade ”yeah man, you are the secon` boat to launch”. Va? Innebär det på riktigt att när den stora kranen kommer körande ackompanjerad av ett ihärdigt tutande så kommer den för att hämta oss?

Sen i fredags, när vi äntligen fick reda på att våra reservdelar kommit till Grenada har vi gått igenom en procedur av strul med hämtning av reservdelarna, klamring i tullen, diskussioner med Marinan m.m. så i går onsdag kom äntligen Calvin, chefsmekanikern Stefans adept och typ förstemekaniker bärandes på en låda med våra grejer.

Att hälften av reservdelarna var fel, Marinan hade glömt en del vad som skulle göras osv. gör egentligen inte så mycket just nu när vi äntligen kommit i vattnet efter att snällt ha assisterat Calvin med ficklampa, svenska verktygssatser och kaffe i två dagar när han slitit i motorrummet för att få allt klart och till slut med ett leende konstatera, ”Skip (Skipper), now you are ready to go sailing”.

Vid 14-tiden lokal tid påbörjades äntligen momentet att först flytta på vår båtgranne som låg i vägen (killen som fernissar en och samma trälist dagarna i ända, glatt sjungandes och skrattandes) för att därefter fästa lyftningen kring Gåva.

Vår båtgranne flyttas för att bereda plats för oss

Det sista momentet innan Gåva äntligen skulle sättas i vattnet var att en av killarna från plastverkstan skulle täta en spricka i kölen (en annan lång historia). Självklart dök han inte upp som avtalat och bekräftat tre gånger de senaste dagarna, så precis innan kranföraren började sänka ned Gåva i vattnet fick vi stopp på sjösättningsproceduren, och kunde hämta plastkillen.

Dess värre passade kranförarna på att ta rast och var spårlöst försvunna när tätningen var klar. Så där hängde hon några meter från vattnet utan någon kranförare. Men till sist dök även dessa upp och det efterlängtade ”Splashet” kom till sist”!

Känslan av att kliva ombord när hon äntligen låg i vattnet var helt obeskrivlig. Någon timmes genomgång av skrovgenomföringar med Calvin, justering och inspektion av motorn med Stefan, betalning av en ohyggligt saftig varvsnota och sjösättning av jollen drog vi igång Penta dieseln och fick hjälp av våra nya vänner och följeslagare Annie och Tom att kasta loss. Annie och Tom har varit ett härligt stöd och umgänge de senaste dagarna då de också väntat på både reservdelar från Volvo Penta och jobb från Marinan och längtat lika mycket efter att komma ut och segla som vi. Det kändes riktigt bra att vi till slut sjösattes direkt efter varandra.

Första angöringen med Gåva gick mindre bra eftersom vi som befarat har mer eller mindre obefintlig backverkan med vårt enorma skrov och pyttelilla foldingpropeller så istället för boj nr. 1 prickade vi boj nr. 2, ca 75 meter utanför Marinans restaurang.

Här sitter vi nu på svaj vid en boj efter ett kvällsdop, tar en öl, lyssnar på Monica Z och bara njuter av livet. Det känns nästan som en svensk Augustikväll och vi är omåttligt lyckliga över att ha bytt den leriga Marinan mot ett salt Karibiskt hav.

I morgon väntar en tur in med jollen för att hämta Gasol och eventuell rådgöra om några elektroniska prylar som inte verkar helt 100% efter sjösättning, och förhoppningsvis kastar vi loss mot… någon annan vik söderut längs Grenada.