För andra dagen i rad ligger vi nu inblåsta i Clifton, Union Island. Inblåsta är kanske inte helt rätt eftersom båtar kommer och går hela tiden men vi väntar på lite lugnare väder innan vi kan gå vidare till Tobago Cays nationalpark där ankarplatserna är ännu mer utsatta för vinden. Även om det brukar blåsa konstant här, verkar det vara aningen mer blåsigt än det brukar (ca 10-14 m/s) just nu.

Union Island på avstånd

Hanna i fören på vår ankarplats

Seglingen hit från Carricaou var kort, härlig och betydligt bättre förberedd än den lite längre etappen upp från St George. Från vår välfyllda kyl (som fungerar fint då det blåser över 12 m/s och vindgeneratorn laddar…annars måste vi stänga av den i etapper) hade vi kvällen innan lagat en rejäl kycklinggryta, bunkrat upp med saft, kakor, frukt och kaffe så att vi skulle slippa tillbringa allt för mycket tid nere i ruffen under hög sjö. Känns som ett klassiskt men vinnande koncept som funkar lika bra på översegling till Gotland som Union Island.

Planeringskväll innan överseglingen

Vår välfyllda kyl vid avfärd från Grenada

Vid Clifton på Union Island ligger vi just nu ankrade mellan två korallrev mitt bland en massa andra båtar. I byarna blåser det 16 m/s och vi är helt ärligt riktigt nervösa stundtals för att vi ska dragga och hamna rätt upp på revet. Hittills har vi simmat ner tre gånger och kollat ankarfästet och börjar sakta men säker vänja oss vid att våra svenska säkerhetsmarginaler är svåra att applicera här.

Gårdagen var ytterligare en dag i sann karibisk anda, frustrerande för våra stressade nordeuropeiska själar men likväl en nyttig övning i att inte kunna kontrollera allt…

Dagens första moment var inklareringen hos tull och immigration. Eftersom vi sovit dåligt hela natten och inte ville lämna båten för svaj stannade Hanna ombord och Erik åkte in till myndigheterna. Inklareringen gick relativt smidigt (bara 2 timmars väntan på alla papper). Nästa moment var att leta rätt på en mekaniker som kunde gå igenom vår utombordare som börjat strejka. Till vår stora glädje hittade vi en kille som tog sig an motorn, och lovade vara klar senast kl. 1430. Efter att killens kusin Freddy som kör båttaxi skjutsat ut Erik till Hanna och Gåva som låg på svaj i viken tog vi lunchpaus och gjorde oss i ordning för att bli upphämtade av Freddy kl. 1430 då även Hanna skulle få komma i land för första gången.

Ingen Freddy dök upp kl. 1430 och efter tre timmars väntan lyckades vi till slut haffa en annan förbipasserande båt som skjutsade oss in i solnedgången, vi fick tag på mekanikern som var sjukt stressad över att han hade jobbat med vår motor hela dagen men precis meddelade ”it´s ready man” (bytt tändstift och fixat med bränsleregulatorn och förgasaren). Så när vi väl kom tillbaks på båten i det snabbt tilltagande mörkret konstaterade vi att den här dagen gick åt till att – vänta!

Tur då att väntan kan göras relativt behaglig på vår fina båt med en skön frukost eller lunch i sittbrunnen, ett dopp i det vågiga men varma vattnet…

Gåvas frukost i sittbrunnen en morgon utan stress

Trots att dagen gick lite upp och ner fick vi en fantastiskt trevlig avslutning då den svenska Marieholms 32:an Albatross med Sebastian, Erika och Phil dök upp, bjöd över oss på lite vin som vi följde upp med en spontan middag på Gåva. Skönt att träffa folk i vår egen ålder som gjort en imponerande segling från Sverige. Hopppas kunna möta upp dem på lite fler öar framöver.

Idag gör vi ett nytt försök att njuta av Union Island som är en fantastiskt charmig ö med 2000 invånare, många små restauranger, barer, grönsaksmarknad, får, getter, hundar och många glada, avslappnade och vänliga lokalbor. Får lite vibbar av svensk sommar på Fårö med vidsträckta ängar och sanddyner med hela havet utanför.