Veckan på Antigua med Eriks pappa och Eva blev helt klart mycket lyckad på alla plan och det kändes aningen vemodigt att kasta loss från English Harbour. Vemodigheten avbröts dock snabbt av en aningen komplicerad losskastning då vi från instruktion av hamnkaptenen kvällen innan tvingats stävankra med över 50 meter kätting + lina tätt intill en brittisk båt med ett aningen nervöst ägarpar som kanske helst hade tillbringat natten utan båtgrannar. I tillägg konstaterade vi att den mycket pittoreska gästhamnen i English Harbour även höll super yacht priser på såväl tilläggning, el som vatten. Gåva uppförde sig dock väl vid losskastning och efter ett antal urvarvningar av motorn och vår lilla tvåbladiga foldingpropeller och duktigt motionerande av ankarspelet kunde alla andas ut och vi fortsatte att i lugn och ro vinka farväl med alla ankare och tampar ombord.

Välfyllda med Ahlgrens bilar, nya luftfilter till motorn, tesatejp, svenska tidningar, böcker och en rad andra saker från ispåsar till delikatesser som Olle och Eva tagit med sig från Sverige tuffade vi sen vidare mot norra delen av Antigua för att förbereda överseglingen till Barbuda.

Just nu fylls dagarna av konstant fixande och administrerande av allt ifrån båtunderhåll till tulldeklarationer och förberedelser för hur vi ska göra med Gåva mot slutet av seglingen. Tulldeklarationerna med Antigua och Barbuda visade sig bli svårare än väntat eftersom Antigua inte tillåter att vi seglar till Barbuda och klarerar ut därifrån utan tillstånd. Vi hade försökt att ringa och maila ansvarig ”Customs controller” i flera dagar utan napp. Till slut fick vi tag på honom per telefon samma morgon som vi planerat överseglingen, då han meddelade att vi måste maila på ytterligare en adress. Eftersom vi saknar internet ombord, roaming är för dyrt och vi låg i en vik utan nämnvärd civilsation lyckades vi till slut via sms till Olle få honom att maila tulltjänstemannen på våra vägar och senare samma dag när vi redan kastat loss fick vi äntligen tillståndet (via sms kedja från Olle).

Seglingen till Barbuda var enkel, lugn och smärtfri med svag med stadig bidevind på 4-6 m/s. Angöringen till Spanish Point är lite klurig med alla korallrev och dess grunda vatten men vi lyckades ta oss in till en väl skyddad ankarplats på 2-4 meters djup med endast tre andra båtar i närheten. Underbart!

Barbuda är kanske den första hamnen som verkligen svarar mot den ibland stereotypa bild de flesta har av Västindien innan man kommer hit. Ändlösa kritvita stränder, kristallklart vatten och korallrev fyllda med färggranna fiskar. Dessutom påminner det faktiskt en hel del om Fårö med ändlösa vidder, kalksten och hela havet utanför.

Totalt tillbringade vi tre nätter här, varav  den sista på Cocoa Point för att kunna ta oss in till huvudstaden (en mindre by) och sköta utklarering hos alla berörda myndigheter.

Förutom underbara bad och snorklingsturer i kristallklart vatten gick dagarna i högt tempo med skrubbning av båten under och över vattenlinjen, reparation av ett motorfäste till motorn, justering av drivrem till kylkompressorn, påfyllning av olja till backslaget, demontering och rensning av stopp i en av sjövattenpumparna m.m. Dessutom hade Erik en del jobbsamtal och avstämningar att göra – vid dessa tillfällen förvandlas Gåvas salong snabbt till ett flytande kontor.

För oss var Barbuda en plats som vi gärna skulle stannat på längre, eller återvända till. Att det är aningen krångligt att ta sig dit gör också att det är mindre exploaterat vilket i kombination med den enorma natur- och havsupplevelsen är oerhört nära drömmen om paradiset. En av dagarna kunde vi t.o.m. köpa en stor levande hummer till det facila priset av 67 svenska kronor från några lokala fiskare. Vi försökte återupprepa detta dag två men då åkte alla fiskarna till några superyachter som kommit in där de antagligen kunde få ett markant högre dagspris. Gåvas besättning vinkade för fullt och hummerfiskarna vinkade glatt tillbaks då de i full fart körde förbi oss mot super yachterna med dollartecken i ögonen.

Med vår nuvarande planering måste vi dock ta oss vidare norrut då vi efter några veckors sonderande och diskuterande med diverse shippingbolag lutar åt att skeppa hem Gåva till Europa från Jacksonville i Florida. Detta skapar aningen högre tempo, men å andra sidan ett nytt äventyr…

Därför lättade vi ankar i gryningen i går morse för en av våra tidsmässigt längsta seglingar upp till St Barths. Den utlovade 6-8 m/s blev snarare 3-5 m/s och våra 7-8 knop blev snarare 5, varför vi kom in först vid 20-tiden på kvällen efter en lugn heldag av bokläsning, städning av båten och måltider av främst franska konserver. Att ankra i mörker är inget vi föredrar, men allt gick bra och i efterhand konstaterade vi att vi att den lägre farten inte var helt fel eftersom sjön också var betydligt lugnare vilket också gav en fantastiskt avkopplande heldag till sjöss.

Just nu sitter vi på Östra Strandgatan i Gustavia (St Barths huvudstad) och går igenom mail, kontrakt, formaliteter etc. i St Barths för att fortsätta planeringen och korrespondensen för att få alla pusselbitar på plats inför vår fortsatta segling som antagligen blir Virgin Islands – Puerto Rico – Dominikanska – Bahamas – Florida, om allt går som planerat. Tidigt i morgon bitti lättar vi ankar igen efter ett snabb visit i den forna Svensk kolonin…