Äntligen framme vid British Virgin Islands, tappert kämpande försöker vi ladda upp lite bilder från vår nya Go Pro kamera, men p.g.a. extremt långsamt internet var vi än är just nu blir det tyvärr inte många bilder…förhoppningsvis kommer några fler när vi hittar bra internet.

Hur som helst – seglingen hit från St Barths var vår längsta non stop hittills, drygt 100 sjömil. Vi lättade ankar 0330 på morgonen i mörker (börjar få rutin på detta) för att kunna angöra BVI i dagsljus då det skulle blåsa ca 8 m/s vilket för det mesta ger oss en fart på 7-8 knop. Tyvärr var de snarare 3-6 m/s vilket inte ger mer än 5-6 knop och vi lyckades än en gång angöra ny hamn i beck mörker. Men allt gick bra ändå och vi hade en lång, lugn och stillsam översegling med så pass lugn sjö att vi kunde läsa böcker, laga mat och även laga genuan som plötsligt fått en reva mitt i seglet trots att den är relativt ny. Att sitta på fördäck med skörat segel mitt ute på havet och leka seglmakare gav en känsla av många långseglarpoäng!

Efter sen ankomst till BVI (ca 2100) och navigering mellan bränningar, klippig kust och lite ökande sjö och vind med radar, plotter och ficklampor till hands lyckades vi hitta en bra ankarplats utanför Vigin Gorda Harbour. Tyvärr var stor del av botten stenig så vi fick lägga om ankaret tre gånger innan vi fick bra fäste i sanden och sov gott efter en mycket lång dag.

Morgonen efter beslutade vi oss för att investera i en natt i gästhamnen för att fylla vatten, tvätta, städa, försöka få internet, ladda batterier m.m. Virgin Gorda är fullt av charterbåtar men vi fick en bra plats längst inne i hamnen. Skön känsla att koppla in färskvatten el, etc. och ligga tryggt förtöjd. Hela dagen gick åt till att tvätta och städa. Till skillnad från de flesta andra charterbåtar som skyndar iväg till stränder och snorkling la vi all tid på att lokalisera tvätteri, hitta taxi, ta oss dit, växla pengar, hitta tvättmaskiner etc… en hel dag senare kom vi till slut tillbaks till båten med ren (men inte torkad) tvätt, och då återstod fortfarande vår planerade storstädning av båten i färskvatten.

En natt  blev därför till två, så att vi dagen efter kunde torka kläder, städa klart etc. och även ta jollen bort till the Baths vilket är ett av de mer kända resmålen i den här delen av Karibien. Kristallklart vatten, klippor, stränder etc. Ett riktigt paradis, med givetvis en hel del charterbåtar.

Till slut lyckades vi äntligen komma iväg från gästhamnen efter att nästan lyckats bli klara med kontrakt kring vår transport hem till Sverige (att printa kontrakten för underskrift visade sig vara lättare sagt än gjort).  I skrivande stund har det dock dykt upp lite fler alternativ kring hemtransport så ännu är ingenting 100% bestämt. En lugn segling upp till Gorda Sound resulterade i en super fin ankarplats bakom Estatia Island. Underbart att vara iväg igen, ligga till ankars, kunna simma (och skrubba botten med levang) och ha en härlig middag i solnedgången.

Just nu har vi tagit jollen in till en närliggande ö med en liten yacht club där vi försöker maila våra shipping agenter. Avslutningsvis har vi ytterligare en hälsning från Eriks pappa Olle och Eva som skrivit ihop en liten skildring av hur de uppfattat sin segling med oss!

En dag på Gåva (från Olle och Eva)

Så hade dagen kommit – den som vi väntat på så länge – dagen då vi skulle få segla med på Gåva.

Erik och Hanna hämtade oss på morgonen med sin jolle vid vår hotellbrygga. Efter en snabb färd var vi framme vid Gåva, som gungade fint vid sitt ankare i Freeman Bay i English Harbour. Snabbt lastade vi ombord oss själva med vår väska, varpå Erik och Hanna satte i gång med att ta upp jolle med motor. Först vinschades motorn upp i aktern och hängdes på sitt relingsfäste, varpå Erik gick föröver med jollen och kopplade fast den i spinnakerfallet. Hanna, som var kvar i sittbrunnen, vinschade sedan upp jollen i relingshöjd, varpå Erik tog in den och surrade fast den på fördäcket. Snyggt teamjobbat!

Nu skulle ankaret upp. Hanna tog rodret (dvs. ratten) och varvade försiktigt motorn. Erik började lika försiktigt att vinscha upp ankaret. Långsamt, och med handtecken mellan sittbrunn och fördäck rörde sig Gåva framåt medan ankarkättingen kom upp. Till slut ropade Erik: Ankaret är loss! Varpå Hanna försiktigt lade om rodret och började styra ut mot mynningen på English Harbour. Vi gled sakta ut och förbi andra båtar.

Efter en stund hade vi passerat Charlotte Point, och var ute ur hamnen. Erik hade nu kommit tillbaka till sittbrunnen. 

Skall vi sätta segel, undrade han, och Hanna nickade, och gick upp i vind med Gåva.

Erik lyckades rätt så snabbt snabbt få upp storseglet (ca. 35m2) utan missöden  på den 18 meter långa masten, och medan sjön tilltog. I några handgrepp drog han även ut större delen av Genua 1, och lade fast skotet.

Gåva var nu inte längre i lä av land, utan vinden på ca. 10 m/s och vågorna på 1,5 – 2 meter tog tag i båten. Och vilken härlig känsla. Hanna föll av med rodret och Gåva tog nu fart och riktigt flög fram över vågorna, mjukt gungande som om hon aldrig gjort annat. Och vi njöt i fulla drag! Detta var segling då det är absolut som bäst.

Både vind och sjö tilltog något, och Gåva fick verkligen visa vilka fantastiska seglingsegenskaper hon har. Styrningen var perfekt balanserad och gången i sjön mjuk och behaglig, och farten mycket god.

Vi seglade runt Antiguas sydspets mot Green Island på östsidan av ön. Efter några underbara timmar hade vi passerat Cap Shirley (sydspetsen) och Hudson Point (sydost spetsen) och skulle ge oss in mot sundet till Green Island. 

Erik tog ned storen, och för genuan gick vi in i sundet, med utkik mot rev. 

Titta, utbrast Hanna, där är delfiner! 

 

 Och visst, två lekglada delfiner gjorde oss sällskap en liten stund.   Efter en stund hade vi passerat sundet, och gick upp mot revet norr om Green Island. Hela havet dånade utanför, men i lagunen var det ingen sjö – bara friska vindar. På 6 meters djup  och på finaste korallsand, släppte Gåva sitt ankare. Erik simmade ned och kontrollerade fästet.

Det sitter bra, konstaterade han.

Vår seglingsdag var slut! Hanna och Erik dukade upp sallad, avocado, mango och mycket annat i sittbrunnen. Vi badade och tog igen oss, och såg fram emot nästa dags snorkling på revet, innan seglingen skulle påbörjas. Ett underbart tropiskt skyfallsliknande regn föll – vilken varmdusch! Och skymningen kom. Vi åt middag i salongen och somnade snabbt före kl. 22.00 och vaggade endast av vinden. Vilken dag!

Tack Erik och Hanna, och Tack Gåva! Vilket minne!!!