Nu har det gått ett tag igen sedan vi sist gjorde ett inlägg, men här kommer några snapshots!

Vi hade en härlig visit på Mustique. En kort (i distans) men lång (i timmar p.g.a. alla strömmar och motvind) segling fick vi tag på den sista bojen i viken. Vid Mustique ankrar man helst inte, utan tar en av de med Karibiska mått mätt extremt välskötta bojarna där en artig och välklädd kille i vit piké och välputsad Rib kommer ut för att ta emot betalning. Dyrt, men väl värt att kunna sova tryggt i tre nätter! Inte minst när vattnet är kristallklart och bjuder på ett helt akvarium under kölen.

En snabb tur iland samma kväll bekräftade att utbudet av såväl franska viner som ankbröst, lamm racks, croissanter och yoghurt (sällsynt i karibiska mat affärer) talade för en helt klart välorganiserad tillvaro på ön.

Morgonen efter tog vi vår sedvanligt hostande och skuttande jolle in till hamnen. Efter samspråk med en kille från NY som seglat ner för att hälsa på sina föräldrar på ön fick vi skjuts till ”The Cotton House” som är öns stora lyx/boutique hotell.

Några timmar, fyra cappuccino, och en härlig lunch senare lunkade vi tillbaks till hamnen. The Cotton House var en välbehövlig investering i wifi (så Erik kunde jobba och Hanna uppdatera bloggen med vårt förra inlägg), gott kaffe, mycket god lunch bestående av nyfångad sashimi (Marlin) och friterad fisk/skaldjur och en känsla av att verkligen vara på semester.

För att maximera Mustique upplevelsen tog vi senare på kvällen en drink på Firefly´s Martini Bar i solnedgången. Enligt vår vän från NY skulle vi kunnat smita in på öbornas Coctail Party på Cotton House om vi hade lust (Erik och Hanna var klart nöjda över att vi omedelbart blev godkända av en lokalbo i potentiellt cocktail sammanhang), men vågade inte utmana ödet fullt ut.

Då dag 1 bjöd på avkoppling och lyx satsade vi på vandring dag 2. Vandringen inleddes med utklarering hos Custom och Immigration på flygplatsen, varefter vi följde vägen till andra sidan ön och tillbringade större delen av dagen med att följa välordnade infarter till lyxvillor varvat med ändlösa stränder. Namedropping bland husägarna inkluderar Tommy Hilfiger och Mick Jagger.

Vid ett av husen möttes vi av en sprudlande glad hund vid namn Zinc, tillhörande villa ”Windsong”. Trevligt, tyckte Erik och Hanna som gillar hundar men efter några hundra meter och idoga övertalningsförsök på flera olika språk att få Zinc att springa hem till husse (Hilfiger eller Jagger?) gav vi till slut upp.

Zinc hade helt enkelt av alla människor på ön hittat sin nya husse och matte för dagen. Vart vi än gick följde hon efter (törstig och kaktusbiten), till slut runt hela ön – en promenad på fyra timmar. När vi till slut kom tillbaks till hamnen gick vi in till ett security kontor (det finns gott om security killar i vita pikéer och små golfbilar) för att lokalisera ägaren. För en stund drömde vi om att bli bjudna på en spektakulär middag som tack för hjälpen men Zinc´s ägare nöjde sig med att skicka sin betjänt i en golfbil så det kändes nästan lite snopet när vi vinkade farväl till Zinc där han satt i baksätet på väg tillbaks till Windsong. Kvällen bjöd istället på matlagning ombord inför seglingens hittills längsta överfart – Mustique – St Lucia.

Distansen mellan Mustique och St Lucia är ca 60 M, vilket inte är allt för långt men med tanke på att det är kraftiga strömmar, motvind etc. och vi inte vill komma fram innan det är mörkt (och inte riktigt vet om vi får i gång motorn) tog vi det säkra före det osäkra och satte klockan på 0500.

Strax efter sex var vi loss och hade en underbart morgonsegling i soluppgången. Hela dagen som sådan bjöd på den hittills bästa seglingen, även om vi stundtals fastnade i lite strömmar och vind men så snart vi var loss från dessa visade sig Gåva från sin bästa sida och pinnade på i 7.5 knop i en skön bidevind. Underbart!

Strax efter 1500 rundade vi St Lucias sydspets och satte kurs på Soufriere. Tyvärr missade Erik större delen av inseglingen då han låg upp och ner i SB koj och skruvade isär vattenpumpen som hade gett upp, men likväl var det enormt mäktigt att glida in bland de höga bergen.

För första gången på några veckor upplevde vi total stiltje och ingen sjögång (väldigt märkligt men så skönt) och sov gott vid foten av Petit Piton.

Morgonen efter tog vi oss in för en snabb inklarering och spontan shopping av den sedvanliga kycklingen, köttfärsen och grönsaker + lite lokalt kaffe och granola. Så snart vi var tillbaka på båten fick vi besök av boatboys som ville sälja det ena eller andra. Ibland hängde de bara kvar för att få lite mat. De flesta var schyssta och trevliga men ibland fick vi en oskön känsla då de även ibland var otrevliga eller påtända. Vårt motto var dock att alltid vara trevliga men tydliga. Viken har haft en del problem med inbrott osv. varför vi inte ville hamna i onåd eller annat med någon av dem.

Till vår stora glädje dök Tom och Annie upp senare samma eftermiddag så vi kunde ta en utflykt upp till vulkanen och bada i heta källor. Underbar kontrast mot allt saltvatten, följt av en mycket lokal men god middag inne i stan.

Dag 2 blev heldag snorkling på diverse olika ställen där bergen stupar ned i havet och avslutades med att vi bjöd över Tom och Annie på middag. Kändes super härligt att fixa middag på Gåva och ha lite besök. Tricket här är att laga all middag innan det blir mörkt då det annars blir olidligt varmt nere i båten på kvällen så att man i lugn och ro kan njuta av stjärnhimlen och middagen i sittbrunnen medan helan båten svalkas av inför natten. På svenskt manér kör vi mycket stormlykta och värmeljus när det blir mörkt för att maximera mysfaktorn som en riktigt augustikväll..

Sen i söndags ligger vi på Rodney Bay Marina för att ta ett service break av Gåva. Vi har en rätt lång lista av saker som behöver fixas och Rodney Bay är en stor, välorganiserad marina med folk som ryktesvägen ska kunna fixa det mesta.

Hittills har kanske ingeting gått precis som vi planerade med våra service projekt här på marinan, men vi har fått mycket bra hjälp och tillbringar nu dagarna med att vänta, fixa och koordinera rätt personer som kan få tag på rätt delar. På listan av projekt står te.x. startmotor, kyl, diverse reläer och sladdar, vattenpump, blandare, gångjärn, utombordare m.m.

Det är lätt att snabbt glömma bort våra underbara upplevelser och fokusera på allt som går sönder, men här i marinan finns det fullt med bra restauranger och annan service så det finns helt klart värre ställen att ta igen sig på efter en arbetsdag på båten!

Sist men inte minst är vi omåttligt glada för alla kommentarer vi får! Även om vi inte alltid har möjlighet att svara eller lägga upp nya inlägg blir vi glada för alla hälsningar!

Nästa destination är Martinique, så snart Roger fixat startmotorn, Prudence lagat kylen och vi fått tag på allt annat som är kvar på listan….Lite snorkling skall vi dock hinna med här också innan vi beger oss norröver.