Efter två nätter i St Pierre har vi nu lyckats få wifi och uppdaterat lite mer info om vår båt och själva seglingen – titta gärna in på de andra flikarna här på bloggen för lite mer bilder och ny text!

St Pierre är den gamla huvudstaden på Martinique som totalförstördes i ett vulkanutbrott år 1902 med endast två överlevande. Sen dess består en stor del av staden av ruiner, och även om den gamla storslagenheten gått förlorad är det en oerhört mysig och charmig liten fransk-karibisk stad där vi ligger ankrade endast 50 meter från kajen.

St Pierre

St Pierre

Ruinerna efter den gamla teatern som fanns här i slutet av 1800 talet och renoverades precis lagom till vulkanutbrottet 1902

Innan vi kom till St Pierre hann vi även med en fantastisk vandring upp till vattenfall i Didier ovanför Fort de France. Vi fick tips från en Polsk seglare om att ta lokalbussen till ändhållplatsen och därefter ta en dold väg genom ett buskage, följt av en gammal tunnel till vattenkraftverket för att därefter komma ut i en dalgång likt i sagornas värld där vi följde floden upp till två vattenfall. Vi var mer eller mindre ensamma hela tiden.

Hanna med vår så kallade nördväska, ful men praktisk

Vi närmar oss Didier Cascade

Är det här vi skall gå in?????

Erik redo med pannlampa genom tunneln

Ut kommer vi in i ett drömlandskap

Vi gick uppför floden, först till ett litet vattenfall ca 15 minuter. Därefter 45 minuter till det stora vattenfallet

Äntligen framme!!!! Nu dags för nakendopp! Vi var helt ensamma under hela turen…

Erik badar

En välförtjänt öl när vi kom tillbaks till Forte de France

Mellan Fort de France och St Pierre seglade vi ned till Petit Anse d´Arlet för att möta upp Tom och Annie en sista gång innan de vände söderut mot Grenada. Vi ankrade i en liten sidovik, Anse Chaudiere, med kristallklart vatten. Vi åkte tillsammans runt hörnet och hittade helt underbar snorkling där vi såg allt från Line Fish till elektrisk Rocka. Dagen följdes av middag hos Tom och Annie på deras katamaran. Båtgrillad kyckling, Jonnie Cash och franska viner!

Dagen efter tog vi en tur in till den lilla byn i Petit Anse d´Arlet för kaffe och croissant innan vi vinkade farväl till Tom och Annie och fortsatte norrut mot St Pierre. Kändes lite trist att gå vidare åt var sitt håll när vi haft mycket kul tillsammans, men det är en del av seglarlivet och vi hoppas att vi kan ses igen.

Petit Anse D arlet

Hej då Tom and Annie

Nu har vi fixardag, städa, besöka tvätteriet, kanske fylla vatten om vi hittar det, klarera ut från Frankrike för att förbereda seglingen till Dominica på lördag eller söndag och även försöka hitta wifi (vilket vi lyckats med när detta blogg inlägg är uppe….).

Nästa stopp blir Dominica, därefter Guadelope!

Här kommer några andra random bilder…

Här i St Pierre hittade en annan hund oss likt Zinc på Mustique…Den lämnade oss dock efter ca 30 minuter

Fransk frukost samt rabarberkompott som vi hittade på Hyper U

Hanna har hittat en Sothebys magasin som hon slukar i brist på mode/inredning/etc. magasin

Lite komiskt. US hyllan på Hyper U…endast Campell Soup. Vilken fransk rådiss till amerikanerna

Seglingen över till Martinique gick snabbt och smidigt då vi äntligen kunde segla något annat än bidevind, denna gång halvvind.  Vi hade vindarna på vår sida (ostligt och ca 10 m/s) och Gåva kom ibland upp över 9 knop!

Vi är nu ankrade utanför Fort de France, en trevlig liten ankringsplats utanför Martiniques huvudstad. Vi slås av skillnaden i utbud och standard mellan Martinique och de andra karibiska öarna. Så nära men ändå så olika förutsättningar. Dock måste vi säga att den ö där folk verkar vara lyckligast och ha mest entreprenöranda fortsatt är Grenada!

Utsikt från båten in mot strandpromenaden

Äntligen pain au chocolat!

I dagarna två har det nu varit karneval i staden med kortege och dans genom staden på kvällarna som varit lite roliga att titta på.

Karneval i Forte de France

Hittills har vi hunnit njuta över att vara i Frankrike med allt vad det medför i matväg. Man skulle nog kunna säga att vi frossat i mat och goda viner de få dagar vi hunnit vara här. Härligt att äntligen kunna dricka ett gott glas Bordeaux till skillnad från Vino Maipo (inget fel på detta men det finns ju godare!) som annars är utbudet är begränsat till söderöver.

Bordeaux, Bordeaux…

Igår tog vi bussen till en Hyper U i samma size som i Frankrike. Nästan allt (förutom grönsaker och så) inflyget eller skeppat över från Frankrike. Det ända som skilde sig var fiskdisken och avsaknaden av ostron. Tror att vi gick runt i affären i ca tre timmar! Ut kom vi några euro fattigare men ca trettio kassar rikare. Har i flera är drömt om att kunna köpa mat till båten i en fransk eller italiensk mataffär men aldrig tidigare haft tillfälle. Bäst att passa på när man kan liksom!

Hanna laddar på bussen på väg till Hyper U

Hanna hittar sitt franska favorit salt!!! (som om vi inte redan fått nog av havssalt till sjöss…)

Är dingen anpassad för 30 kassar fransk mat?

Att stuva proviant är mer utmanande efter fransk shopping

I dag chill söndag, har endast läst böcker och nu på cafe för att kunna få tillgång till internet. Drar snart vidare till nya småbyar här på Martinique. Ön skall även bjuda på fina vandringar och vattenfall. Får ta lite planering senare idag och bestämma.

Tack och hej för denna gång.

Fem nätter i Rodney Bay senare ska vi om några minuter kasta loss mot Martinique. Gåva har fått en rejäl översyn av motor, kyl, pumpar, kranar, rostfritt m.m. och Hanna och Erik har förutom fix på båten kunnat jogga nästan varje morgon och utnyttjat marinans faciliteter. En kort snorklingstur vid Pigeon Island hann vi även med igår när de stora jobben var klara. Nu ser vi fram emot en härlig segling och lite fransk stämning kommande dagar…

Nu har det gått ett tag igen sedan vi sist gjorde ett inlägg, men här kommer några snapshots!

Mustique

Vi hade en härlig visit på Mustique. En kort (i distans) men lång (i timmar p.g.a. alla strömmar och motvind) segling fick vi tag på den sista bojen i viken. Vid Mustique ankrar man helst inte, utan tar en av de med Karibiska mått mätt extremt välskötta bojarna där en artig och välklädd kille i vit piké och välputsad Rib kommer ut för att ta emot betalning. Dyrt, men väl värt att kunna sova tryggt i tre nätter! Inte minst när vattnet är kristallklart och bjuder på ett helt akvarium under kölen.

En snabb tur iland samma kväll bekräftade att utbudet av såväl franska viner som ankbröst, lamm racks, croissanter och yoghurt (sällsynt i karibiska mat affärer) talade för en helt klart välorganiserad tillvaro på ön.

Mysiga små affärer på Mustique

Morgonen efter tog vi vår sedvanligt hostande och skuttande jolle in till hamnen. Efter samspråk med en kille från NY som seglat ner för att hälsa på sina föräldrar på ön fick vi skjuts till ”The Cotton House” som är öns stora lyx/boutique hotell.

Några timmar, fyra cappuccino, och en härlig lunch senare lunkade vi tillbaks till hamnen. The Cotton House var en välbehövlig investering i wifi (så Erik kunde jobba och Hanna uppdatera bloggen med vårt förra inlägg), gott kaffe, mycket god lunch bestående av nyfångad sashimi (Marlin) och friterad fisk/skaldjur och en känsla av att verkligen vara på semester.

Lunch på Beachcluben – Cotton House

God sashimi

För att maximera Mustique upplevelsen tog vi senare på kvällen en drink på Firefly´s Martini Bar i solnedgången. Enligt vår vän från NY skulle vi kunnat smita in på öbornas Coctail Party på Cotton House om vi hade lust (Erik och Hanna var klart nöjda över att vi omedelbart blev godkända av en lokalbo i potentiellt cocktail sammanhang), men vågade inte utmana ödet fullt ut.

Utsikt från Firefly

Då dag 1 bjöd på avkoppling och lyx satsade vi på vandring dag 2. Vandringen inleddes med utklarering hos Custom och Immigration på flygplatsen, varefter vi följde vägen till andra sidan ön och tillbringade större delen av dagen med att följa välordnade infarter till lyxvillor varvat med ändlösa stränder. Namedropping bland husägarna inkluderar Tommy Hilfiger och Mick Jagger.

Pappersarbete hos Customs och Immigration för att kunna klarera ut…

Utsikt från östra sidan på Mustique

Vid ett av husen möttes vi av en sprudlande glad hund vid namn Zinc, tillhörande villa ”Windsong”. Trevligt, tyckte Erik och Hanna som gillar hundar men efter några hundra meter och idoga övertalningsförsök på flera olika språk att få Zinc att springa hem till husse (Hilfiger eller Jagger?) gav vi till slut upp.

Zinc

Macaroni beach på östkusten

Zinc hade helt enkelt av alla människor på ön hittat sin nya husse och matte för dagen. Vart vi än gick följde hon efter (törstig och kaktusbiten), till slut runt hela ön – en promenad på fyra timmar. När vi till slut kom tillbaks till hamnen gick vi in till ett security kontor (det finns gott om security killar i vita pikéer och små golfbilar) för att lokalisera ägaren. För en stund drömde vi om att bli bjudna på en spektakulär middag som tack för hjälpen men Zinc´s ägare nöjde sig med att skicka sin betjänt i en golfbil så det kändes nästan lite snopet när vi vinkade farväl till Zinc där han satt i baksätet på väg tillbaks till Windsong. Kvällen bjöd istället på matlagning ombord inför seglingens hittills längsta överfart – Mustique – St Lucia.

Distansen mellan Mustique och St Lucia är ca 60 M, vilket inte är allt för långt men med tanke på att det är kraftiga strömmar, motvind etc. och vi inte vill komma fram innan det är mörkt (och inte riktigt vet om vi får i gång motorn) tog vi det säkra före det osäkra och satte klockan på 0500.

Soluppgång norr om Mustique

Vacker utsikt, det är något speciellt att uppleva naturen en tidig morgon på havet…

Strax efter sex var vi loss och hade en underbart morgonsegling i soluppgången. Hela dagen som sådan bjöd på den hittills bästa seglingen, även om vi stundtals fastnade i lite strömmar och vind men så snart vi var loss från dessa visade sig Gåva från sin bästa sida och pinnade på i 7.5 knop i en skön bidevind. Underbart!

Strax efter 1500 rundade vi St Lucias sydspets och satte kurs på Soufriere. Tyvärr missade Erik större delen av inseglingen då han låg upp och ner i SB koj och skruvade isär vattenpumpen som hade gett upp, men likväl var det enormt mäktigt att glida in bland de höga bergen.

För första gången på några veckor upplevde vi total stiltje och ingen sjögång (väldigt märkligt men så skönt) och sov gott vid foten av Petit Piton.

Nattplats vid foten av Petit Pitons

Morgonen efter tog vi oss in för en snabb inklarering och spontan shopping av den sedvanliga kycklingen, köttfärsen och grönsaker + lite lokalt kaffe och granola. Så snart vi var tillbaka på båten fick vi besök av boatboys som ville sälja det ena eller andra. Ibland hängde de bara kvar för att få lite mat. De flesta var schyssta och trevliga men ibland fick vi en oskön känsla då de även ibland var otrevliga eller påtända. Vårt motto var dock att alltid vara trevliga men tydliga. Viken har haft en del problem med inbrott osv. varför vi inte ville hamna i onåd eller annat med någon av dem.

Till vår stora glädje dök Tom och Annie upp senare samma eftermiddag så vi kunde ta en utflykt upp till vulkanen och bada i heta källor. Underbar kontrast mot allt saltvatten, följt av en mycket lokal men god middag inne i stan.

Utflykt till vulkanen – stark lukt av svavel

Vacker utsikt mot Soufriere

Gåva

Dag 2 blev heldag snorkling på diverse olika ställen där bergen stupar ned i havet och avslutades med att vi bjöd över Tom och Annie på middag. Kändes super härligt att fixa middag på Gåva och ha lite besök. Tricket här är att laga all middag innan det blir mörkt då det annars blir olidligt varmt nere i båten på kvällen så att man i lugn och ro kan njuta av stjärnhimlen och middagen i sittbrunnen medan helan båten svalkas av inför natten. På svenskt manér kör vi mycket stormlykta och värmeljus när det blir mörkt för att maximera mysfaktorn som en riktigt augustikväll..

Solnedgång

Sen i söndags ligger vi på Rodney Bay Marina för att ta ett service break av Gåva. Vi har en rätt lång lista av saker som behöver fixas och Rodney Bay är en stor, välorganiserad marina med folk som ryktesvägen ska kunna fixa det mesta.

Rodney Bay Marina – Gåva som nummer tre/fyra från vänster

Hittills har kanske ingeting gått precis som vi planerade med våra service projekt här på marinan, men vi har fått mycket bra hjälp och tillbringar nu dagarna med att vänta, fixa och koordinera rätt personer som kan få tag på rätt delar. På listan av projekt står te.x. startmotor, kyl, diverse reläer och sladdar, vattenpump, blandare, gångjärn, utombordare m.m.

Det är lätt att snabbt glömma bort våra underbara upplevelser och fokusera på allt som går sönder, men här i marinan finns det fullt med bra restauranger och annan service så det finns helt klart värre ställen att ta igen sig på efter en arbetsdag på båten!

Sist men inte minst är vi omåttligt glada för alla kommentarer vi får! Även om vi inte alltid har möjlighet att svara eller lägga upp nya inlägg blir vi glada för alla hälsningar!

Nästa destination är Martinique, så snart Roger fixat startmotorn, Prudence lagat kylen och vi fått tag på allt annat som är kvar på listan….Lite snorkling skall vi dock hinna med här också innan vi beger oss norröver.

Längesedan vi gjorde ett inlägg nu men internet har varit non existing där vi befunnit oss de senaste dagarna. Härligt med lite internet rehab. Kan behövas i vårt annars så uppkopplade liv! Bytte helt enkelt uppkoppling mot avkoppling. Ha ha.

Union Island låg fantastiskt vackert och efter att i början vara något nojiga av vindstyrkan, att inte ankaret helt skulle klara detta insåg vi ganska snart att det är ju så det är här. Tredje natten sov vi riktigt gott trots att det guppade och vi hade 16 m/s rakt in i stäven. Äsch, vad är väl det – har det suttit två nätter bör det sitta en natt till!

Utsikt över revet

Fransk delikatessbutik på Union, mkt gott men usch vad dyr. Passar tyvärr inte våra plånböcker för tillfället:)

Vår utombordare fick sig ytterligare en tur in till mekanikern. Reservdel  finns på St. Lucia och motorn kommer faktiskt igång efter att ha hostat i 20 sekunder! Då får den vår lilla jolle att åka iväg som ett spjut!

Vår utombordare på väg till mekanikern

Fina getter överallt!

Nu åker motorn på igen!

Sista kvällen avslutades med underbar solnedgångsdrink på Happy Island (en pytteliten ö på revet) tillsammans med Albatross och Panta Rhei (ännu ett imponerande par som tagit ett bra beslut och dragit från Sverige och korsat Atlanten).

Solnedgångsdrink på Happy Island

Nästa etapp var kort ned till Petit St Vincent, en privat liten välordnad ö (inget internet på ön!) med ett hotell som hade en härlig bar.  Där njöt vi fruktdrinkar i solnedgången med utsikt över Gåva som lugnt guppade upp och ned. Köpte hummer av en boatboy som vi kokade levande. Alltså hummern inte killen! Mkt smarrig! Dagen därpå spenderades på ett rev med en liten sandö precis utanför. Här var vi helt själva och det var en nästan overklig känsla när vi simmade runt bland en massa färgglada fiskar mitt ute i havet.

Petit St VIncent

Härlig beachbar/restaurang

Gåva i solnedgången – är hon inte vacker!

En klassiker när jag och Erik är ute och reser – Frozen Margaritha

Petit St Vincent

Uppdragen dinge på den lilla sandön – Moopoi

Efter två nätter begav vi oss vidare norröver mot det omtalade Tobago Keys. Då vi närmade oss tog vi ned seglen och då vi skulle starta motorn insåg vi att vi hade problem med vår startmotor. Den var helt död, suck. Efter ihärdiga försök gick den igång, vi diskuterade om vi skulle segla vidare till en dieselmekaniker men klockan var mycket och äsch, vi är ju inte här varje dag. Vi beslöt där och då att ge oss in bland reven, lägga dragg på ett sådant ställe att vi lätt skulle kunna sätta segel och sticka iväg om motorn helt skulle starta igen. Sagt och gjort, vi seglade in, släppte ankaret och sedan tänkte vi inte mer på det.

Tobago Keys består av några små öar som skyddas av ett stor rev – Horseshoe reef. Så vackert. Här spenderade vi tre nätter. Snorklade på dagarna och såg massor av fina fiskar, havssköldpaddor och fick dessutom spendera tid med Albatross som också kommit dit.En kväll njöt vi av en härlig kväll på stranden (Phils födelsedag) där det serverades grillad hummer med tillbehör! Mums! Dricka samt tallrikar fick man ta med själv.

Erik på väg till eller från ett rev

Hanna bländad av solen

Mycket båtar på Tobago Keys, en blandning av charter katamaraner, vanliga dödliga som oss och en del riktiga lyxyachter typ mellan 100-200 fot

Hummergrillning. Boran – tysk på båten lambda, Sebastian och Erik från Albatross

Erik och Phil från Albatross

I måndags seglade vi till Mustique (efter att ha kortslutit startmotorn gick den igång) där vi just nu sitter på en ny beachbar med utsikt över Bequia. Ön har varit stängd ett tag då det var kungligheter nu men nu öppen och det är vi glada för. Mer om detta i nästa inlägg. Här en sista bild på den fantastiska översegling vi hade igår. Fantastiska vindar, men strömt som fasiken. Just i denna bild Erik lycklig som få ackompanjerad av Evert Taube på högsta volym.

Erik lycklig

För andra dagen i rad ligger vi nu inblåsta i Clifton, Union Island. Inblåsta är kanske inte helt rätt eftersom båtar kommer och går hela tiden men vi väntar på lite lugnare väder innan vi kan gå vidare till Tobago Cays nationalpark där ankarplatserna är ännu mer utsatta för vinden. Även om det brukar blåsa konstant här, verkar det vara aningen mer blåsigt än det brukar (ca 10-14 m/s) just nu.

Union Island på avstånd

Hanna i fören på vår ankarplats

Seglingen hit från Carricaou var kort, härlig och betydligt bättre förberedd än den lite längre etappen upp från St George. Från vår välfyllda kyl (som fungerar fint då det blåser över 12 m/s och vindgeneratorn laddar…annars måste vi stänga av den i etapper) hade vi kvällen innan lagat en rejäl kycklinggryta, bunkrat upp med saft, kakor, frukt och kaffe så att vi skulle slippa tillbringa allt för mycket tid nere i ruffen under hög sjö. Känns som ett klassiskt men vinnande koncept som funkar lika bra på översegling till Gotland som Union Island.

Planeringskväll innan överseglingen

Vår välfyllda kyl vid avfärd från Grenada

Vid Clifton på Union Island ligger vi just nu ankrade mellan två korallrev mitt bland en massa andra båtar. I byarna blåser det 16 m/s och vi är helt ärligt riktigt nervösa stundtals för att vi ska dragga och hamna rätt upp på revet. Hittills har vi simmat ner tre gånger och kollat ankarfästet och börjar sakta men säker vänja oss vid att våra svenska säkerhetsmarginaler är svåra att applicera här.

Gårdagen var ytterligare en dag i sann karibisk anda, frustrerande för våra stressade nordeuropeiska själar men likväl en nyttig övning i att inte kunna kontrollera allt…

Dagens första moment var inklareringen hos tull och immigration. Eftersom vi sovit dåligt hela natten och inte ville lämna båten för svaj stannade Hanna ombord och Erik åkte in till myndigheterna. Inklareringen gick relativt smidigt (bara 2 timmars väntan på alla papper). Nästa moment var att leta rätt på en mekaniker som kunde gå igenom vår utombordare som börjat strejka. Till vår stora glädje hittade vi en kille som tog sig an motorn, och lovade vara klar senast kl. 1430. Efter att killens kusin Freddy som kör båttaxi skjutsat ut Erik till Hanna och Gåva som låg på svaj i viken tog vi lunchpaus och gjorde oss i ordning för att bli upphämtade av Freddy kl. 1430 då även Hanna skulle få komma i land för första gången.

Ingen Freddy dök upp kl. 1430 och efter tre timmars väntan lyckades vi till slut haffa en annan förbipasserande båt som skjutsade oss in i solnedgången, vi fick tag på mekanikern som var sjukt stressad över att han hade jobbat med vår motor hela dagen men precis meddelade ”it´s ready man” (bytt tändstift och fixat med bränsleregulatorn och förgasaren). Så när vi väl kom tillbaks på båten i det snabbt tilltagande mörkret konstaterade vi att den här dagen gick åt till att – vänta!

Tur då att väntan kan göras relativt behaglig på vår fina båt med en skön frukost eller lunch i sittbrunnen, ett dopp i det vågiga men varma vattnet…

Gåvas frukost i sittbrunnen en morgon utan stress

Trots att dagen gick lite upp och ner fick vi en fantastiskt trevlig avslutning då den svenska Marieholms 32:an Albatross med Sebastian, Erika och Phil dök upp, bjöd över oss på lite vin som vi följde upp med en spontan middag på Gåva. Skönt att träffa folk i vår egen ålder som gjort en imponerande segling från Sverige. Hopppas kunna möta upp dem på lite fler öar framöver.

Idag gör vi ett nytt försök att njuta av Union Island som är en fantastiskt charmig ö med 2000 invånare, många små restauranger, barer, grönsaksmarknad, får, getter, hundar och många glada, avslappnade och vänliga lokalbor. Får lite vibbar av svensk sommar på Fårö med vidsträckta ängar och sanddyner med hela havet utanför.

Efter en underbar, blåsig och lite skumpig seglats kom vi i torsdags kväll fram till Grenadas sista utpost – Carricaou. Här har vi legat i två nätter, vilat upp oss och fixat lite med båten och tagit en tur med jollen in bland mangrove träsken. Sitter nu med en passionsfruktjuice och har precis klarerat ut från Grenada hos Tull och Immigration för att i morgon bitti lätta ankar och sätta kurs mot Union Island.

Innan vi lämnade Grenada delade vi en hyrbil med Tom och Annie för att se vattenfallen och kryddodlingarna inne på ön. Helt fantastiskt att inte bara se marinor, varvsområden och affärer! Förutom bad i vattenfall fick vi en omfattande guide tur bland muskot, nejlikor, grönsaks och fruktodlingar…

Efter att ha seglat runt västra sydspetsen på Grenada i måndags ankrade vi upp utanför Grande Anse sent på eftermiddagen. Därifrån ser man de kryssningsfartyg (nytt fartyg varje dag) som går in i St.George och man förstår på riktigt att vi faktiskt är i Karibien och seglar! Vi får nypa oss i armen ibland för att förstå att detta är verklighet.

Avslutade dagen med lite simning och snorkling. Skönt att kunna ”träna” ibland. De senaste dagarna har tenderat till att vara mkt på båten och vi börjar känna behöva av att röra på oss.

Erik seglar

Erik fotar solnedgång

Då vinden lade sig på kvällen fanns inte längre något som höll emot de stora dyningar som rullade in mot kusten. Natten blev därför ganska så guppig och då vi dessutom hade ganska så dåligt ankarfäste beslutade vi oss för att gå in i Port Louis Marina morgonen därpå. Detta är den lyxigaste marinan på ön och vi måste faktiskt erkänna att vi älskar det! Lyx är mycket härligt ibland. Allt är välordnat och vi kan både ta varma duschar, bada i pool, titta på stora fina båtar och för första gången se snygga människor (ursäkta vår, kanske mest Hannas, ytlighet men det är så det känns just nu:)

Några av de mindre ”stora båtarna”

Vår båt bland de mer normala båtarna…

Kvällen igår avslutades med middag tillsammans med Annie och Tom på marinans restaurang. Vi kör samma tidsschema.

Då det blir beckmörkt kring klockan 18.30 blir kvällarna tidiga här (vi släcker runt 21) men å andra sidan går vi upp tidigt med solen i ottan.

Imorse kom en kille och reparerade vår kyl som vi haft lite problem med, hoppas att felet skall vara fixat nu. Nu lite tid med wifi vid poolen.

Vårt förmiddagskontor…

Hade egentligen tänkt sticka iväg uppåt idag men Annie kom förbi imorse och sade att de hade tänkt hyra bil för att trekka till ett vattenfall efter lunch. Detta var självklart inget vi kunde säga nej till. Har ju liksom inga tider att passa mer än vi vill komma iväg norröver. Stänger därför snart ned kontoret här för att vandra uppe bergen. Tidigt imorgon bitti bär det dock av mot Carricaou då vi för första gången kommer att sätta storen. Angagligen kommer vi köra revat strckan mellan Grenada och Carricaou men kommer att testa fullt ställ så länge vi får skydd av land.

Efter två nätter till ankars i Mt Hartman Bay (utan wifi) med schysst beach party på Hog Island med lite häng med den lokala skandinaviska kolonin har vi idag, måndag fått vårt Cruising Permit hos Customs i Prickly Bay. Snart kastar vi loss för att ta oss till St George där vi ska fylla förråden och fixa lite med båten innan vi drar norrut!

Dagens bilder

Så lyckliga över att äntligen vara i vattnet. Lycka, lycka, lycka!!!!

Tänk att bara vakna upp och kunna ta ett morgondopp. Frukost i sittbrunnen blir till en helt annan dimension när vi bara har vatten runt omkring oss.

Dessutom, som om inte detta skulle vara nog hämtade vi idag på eftermiddagen våra fina nya gråa sittbrunnskuddar. Eller, hämtade och hämtade… Detta var en stor investering men vi är övertygade om att dessa kommer att förhöja livet på båten ännu mer 🙂

Snabbt inlägg idag för snart skall vi plocka upp Annie och Tom i vår fina jolle, köra in till land där vi kommer att bli hämtade av La Sagesse (hotellet där vi bodde våra första fem nätter). Vi skall alla äta middag där ikväll innan vi seglar iväg imorgon bitti.